ny dag, nya möjligheter

Ännu inte klar med helgens städning men nu har jagh hela veckan på mig. Planerna är väll att också ta en dagstur övertill Danmark tillsammans med mamma. Vad som mer händer i veckan är att alla inblandade i mina studier blir kallade till ett möte angående min fortsatta studie, då skolan inte hjälpt mig med mina svårigheter. Har iallafall konataterad att sociologi var mer intressant än jag trodde från början. Har funderingar på att visa upp det jag skriver, och där får vi se vilken av berättelserna som får komma ut först. Jaja, har ävem hunnit brodera Nathalies konfermatinons tavla och snart är jag även klar med stjärn filten. Bara 1 och1/2 ruta kvar och ytter kanten+kkronbladen.

lite om mig

Ja. Jag är dyslektiker och jag är stolt över den jag är. Jovist, det kan vara mycket intressant att läsa mina texter. Få se hur mycket jag orkar skriva den här gången. Utöver dyslxin så är jag totalt ansiktsblind. Det menas med att jag inte känner igen folk, även min egen mamma och bror.detta innebär att min stakars hjärna jobbar inte bara 200% utom 300% mer än de flesta. Så vem är jag då? Fialotta, Fia eller Sofia. Jag lyssnar till alla tre namne. 20 årig lärarstudent, jo jag kanske är galen men inget kan hindra mig från att nå min dröm om att själv bli Speciallärare. Som stöd har jag min fantastiska mamma, för utan henne hade jag aldrig klarat något. Sen har jag min underbara bror, mellan honom och mig finns det mycket likheter. Han är också dyslektiker men inte lika grav som jag. Så hur grav är jag ingenting? Jag kan börja med att introducera ett nytt system som jag och brorsan har tänkt ut. Istället för att säga att man antingen är lätt eller grav dyslektiker så ska jag använda siffror från 0-10. 0 så har man knappt några problen och 10 så har man mycket svårt att ens klara vardagen. Som jag har upptäckt så består dyslexi av 4 olika dela, skrivning (stavning och handstilen), läsning, förståelsen och det fonologiska. Jag saknar skrivningen, fonologiska och läsningen, men jag har förståelsen. Nästa steg är att kunna bedöma hur storassvårigheter man har. Jag kan knappt skriva mitt namn och jag läser ofta fel på skyltar eller texter. Därför skulle jag hamna på cirka 7-8 på skalan. Jag kommer fortsätta kämpa för både mina rättigheter, men också för alla andra med svårigheter inom dyslexi. Bara man vill och inte ger upp så kan man klara nästan allt. "Du kan bli precis vad du vill, utom kung för kronan ärvs, och för att bli fotbolls proffs behöver du talang" sagt avmin egen mamma när jag bara var 10år.